Om att söka jobb

Jag är färdigutbildad. Eller, det blir man väl aldrig, men jag ska ta ut en examen i alla fall. Mitt problem är att jag är alltför realistisk när jag läser annonser. Jag söker inte alla jobb, jag gallrar redan i läsningen. Är flera års dokumenterad erfarenhet ett absolut krav? Är egen bil ett krav? Ja, då är det inte mig de söker. Även om det är ett misstag från deras sida, för erfarenheten kan jag skaffa mig och dessutom får de mig billigt just eftersom jag saknar den. Löneutvecklingen går långsamt och jag kommer hinna bli grym innan jag kommer upp i  priset en erfaren skulle ta.

En kursare blev erbjuden ett jobb, och jag vet ärligt talat inte varför. Hon kände nån som kände nån, nämnde vilken utbildning hon har (även om hon har G:at de kurser hon överhuvudtaget klarat) och blev erbjuden jobbet. Sedan hon började har hon inte levererat direkt, faktiskt har inte mycket alls hänt. Tänk vad jag hade kunnat göra där. Synd att jag inte har kontakter.

Och att jag inte kan sälja mig själv. Jag söker inte spontant, för ärligt talat, vill de ha någon som de inte kan hitta internt lägger de väl ut en annons snarare än att ringa upp första bästa desperata människa som spontanansökt? I would never. Sedan ska man ringa upp och fråga varför man inte fick jobbet heller. Är inte det hemskt? Så måste de säga att det personliga brevet inte var tillräckligt personligt, eller att man inte hade den erfarenhet de sökte men som man redan vet att man inte hade, eller att man inte hade riktigt rätt utbildning, och sen får man veta att de anställde nåt jävla pucko som har legat sig till en första anställning och sedan har det rullat på.

Ja, så är det att söka jobb. Stay in school, kids.