Furuskepp, kallar de det. Jag säger ingenting. Jag är stum.

När jag går i mörkret på väg till Ica passerar jag massor av upplysta fönster, eftersom jag inte bor i ett glassigt villaområde direkt. Man får se mycket, kulturella yttringar och folk som helt enkelt har dålig smak. På väg till Ica finns det en som har bra smak. Resten har helt sjuka saker i sina kök. Någon sparar alla sina PET-flaskor på fönsterbrädan, till exempel. Jag gissar att han pantar dem först när morsan ska komma och tvätta hans kläder.

Det absolut värsta man kan tänka sig är dock dessa taklampor i furu, ni vet de som ser ut som tillhörande bord och stolar, riktigt grova saker som gärna hängs upp i kedjor.

Den här bilden snodde jag från blocket.se. 200 spänn ska de ha, som hittat. Man kan hitta skitmånga på Blocket. Alltså, allvarligt talat? Kan de inte se att dessa lampor är helt bisarra? För det första är de gjorda i massiv furu. Hur länge sedan är det nu man inredde i massiv furu? När var det något bra, liksom?

Och nu, när de ska göra om i köket, kanske har någon i hushållet fått sig en löneförhöjning eller så var det borgarnas skattesänkning (fast det är en ganska socialdemokratisk lampa förstås), i vilket fall som helst så ska de göra om i köket och då måste lampan fara. Tyvärr, tänker de, en sån trogen tjänare. Suttit där mitt emellan oss och sett till att ingen i familjen kunnat se någon annan i ögonen under måltiderna, hela kidsens uppväxt är kantad av furuskeppet, aldrig har morsan sett dem i ögonen under middagarna och sen flyttar de ut och blir sådana som ställer PET-flaskor på rad i fönstret. Och en dag köper de sina egna lampor i massiv furu och vägrar envist att se sina barn i ögonen AND SO IT GOES.

Snälla, tänk på nästa generation.